planering och oro

Ja, varför inte..
här sitter jag och försöker planera in några inlägg så att jag har nått att göra i framtiden, då jag kanske har lite att berätta men inte tillräckligt för mig själv..
och så pratar yogainstruktören om oron som kan finnas i kroppen ibland- det där att man ligger och planerar på kvällarna så att man knappt kan somna..
visserligen har jag sällan sånna problem själv, men jag ligger vaken ibland, antingen sitter jag framför datorn och pratar med folk jag saknar, eller så ligger jag och läser, både Fantasy- svenska och engelska- eller kioskromaner. Ja, jag prenumererar också.. sen 1996.. en och samma serie..
har aldrig sålt en sån bok, har aldrig slängt någon heller. Alla ligger i lådor på vinden hemma hos mamma.. hur som helst, de var inte de ja skulle berätta....
böcker, är viktiga, ska ALDRIG slängas, och bör aldrig säljas.. =/

Oro!..
var ut igårkväll med Reimei och jag känner hur oron ligger i magen där jag oroar mig över att nått kan hända, även om det här området är så otroligt lungt och trevligt- vill inte flytta, verkligen inte- men ibland oroar mig, i och med att Reimei inte är den största hunden i världen, och skulle nog mer få stryk än ge stryk ifall att nånting händer på vår promenad..
När Reimei var liten, så var jag jätteorolig!! orolig över att någon skulle komma upp och sparka honom! inte för min egen skull, utan för honom var jag orolig, heeela tiden.. och ändå är Umeå ett lungt ställe.. tack och lov har den känslan försvunnit, oftast. Igår kom den dock tillbaka.. =/

Planering,
jag planerar det mesta , förutom min dag på jobbet.. ursch det finns så mycket att göra hela tiden att jag orkar inte, jag hoppar nästan mellan uppgifterna, folk frågar hela tiden saker, och jag avbryts i de uppgifter jag påbörjat. tycker att det är jättejobbigt samtidigt som jag inte vill svika varken kunder eller kollegor.
som i morse, jag står och pratar med en kund, och så kommer en kollega och springer runt med en telefon, antar att det var någonting han inte kunde svara på, så jag sträcker mig efter telefonen när han springer förbi för tredje ggn. Men jag står fortfarande och svarar på frågor från kunden. jag hoppas ju självklart att personen i telefonen hörde att jag var lite upptagen, men när min kollega nämner att det är en kund tänker jag- han får väl vänta, jag e ju upptagen just nu. och svarar alltså inte i telefonen förren jag e klar med in första kund. Men jag har bara en ton i örat när jag frågar - hallå?
inser att kunden har lagt på telefonen. ok, synd för den då, kunde den inte vänta 5 minuter trots att den hör att jag pratar med en annan kund- för det lär den ha gjort, så var det antingen inte så viktigt, eller så tänkte den att den hör av sig senare..
eller hur gör man?
jag har börjat bli så sliten av att mina kollegor kommer och stör mig när jag pratar med kunder att jag tillslut blir så förvirrad och virrig så fort nån kommer och frågar mig när jag gör nånting att båda samtalen blir lidande. Jag måste ! göra något åt detta.
får försöka i veckan och se hur många kollegor som blir irriterade.. =/