att lägga saker bakom sig

Det är inte bara bråken med pojkvännen jag måste lära mig att lägga bakom mig,
även besvikelsen på Stora Sthlm, eller Hund 2009 som den officellt kallas.

Jag kliver upp tio i 6 för att trimma Higge klart, jä*la trimmer som dör kvällen innan. Att man aldrig vet sådant i förväg, alltså hur länge batteriet ska räcka.
Och så inser jag att jag HINNER INTE äta frukost, tar mitt förpackade pick och pack och slänger mig ner för trappan, in i den väntande bilen-
Tack Tobbe och Ingalill för att ni är underbara och låter mig hänga på!

Vi kommer dit i godan tid och behöver bara stå en stund i kö så där en kvart till 7 på morgonen.
Berättade jag att jag hade svårt att sova i natt?
LIIIITE nervöst kanske..
Skulle nog inte KUNNAT fått i mig nått att äta ändå.
I och med att killarna slängdes in i bilen, blev det såklart ingen promenad vilket gjorde att efter vi "installerat" oss vid shi-tzu ringen blev det att söka reda på de utmärkta rastplatserna/rastgårdarna.
VAR ÄR DOM JÄ*LARNA!?
Vi springer fram och tillbaka, fram och tillbaka. Frågar den ena efter den andra och börjar bli jä*ligt förbannad när vi väl får veta att nej, det går inte att komma ut här förren "senare" och det finns ingen specifik rastgård utan man får gå UT!!..
Vi kommer till stora ingången och får då veta att NEJ, vi MÅSTE ha nummerlappen på hunden med oss för att få gå ut och hon visste inte heller VAR man skulle rasta hundarna.. och att man FÖRHOPPNINGSVIS kunde smita förbi de inkommande hundarna och bara visa upp stämpel och nummerlappar för att få komma in.
IRRITERANDE!!!..

Springer tillbaka (mer eller mindre, salarna är LÅÅNGA) tar mina lappar och bladet och går till närmsta utgång, rabiat i det närmaste och spyr lite galla.
Nej den dörren öppnar inte förren om 40 minuter, och då går det ändå bara att gå in genom ingången på andra sidan huset. VA?! Det är bara där det är vetrinärcheck.
Grrrr. Vid det här laget så kokar jag.
Ut med hundarna pinka i närmsta buske- det har då gått nästan 40 min sedan vi kom in genom dörrarna på mässan.
Fortfarande Morrande rasade jag fram till informationen och fick veta att på grund av ombyggnationer har Mässan sagt nej till rastgård och så vidare.
Klagar iaf och är väldigt irriterad!

Tillbaka..
Tyvärr går det inte bättre..
Uppfödarna Biggan och Elin med Jonny och Sebastian i släptåg(ok, Sebastian kom tidigare ) kommer inte till ringen förren jag mer eller mindre måste göra iordning Higge och gå in i ringen..
Det är alltid lika trevligt att få träffar er och hoppas att det går super för er i Finland!

Här kommer en bild från cocinona på kinesforumet, som hon tagit och delar med sig på, Higge, Reimei och mig..
Ok, det där är INTE en smickrande bild på mig!!




Tyvärr går varken Higge eller Reimei vidare utan går ut ur ringen med blå band redan i kvaliteten.
Men med både bra och dålig kritik, och bra kritik från uppfödaren så tycker jag fortfarande att jag går med stolt rak hållning idag!
Och här kommer då att jag måste lära mig att gå vidare. Idag var idag och nästa utställning är nästa utställning!

Higge fick mig att känna mig stolt i hur fint han skötte sig, min lilla ettåring, med bra bakmuskler =).
Vilken vacker päls han har, och vad lik han är sin mamma, Tindra!
Reimei som haft sådana problem på bordet, stod helt stilla när domaren kollade huvud och tänder. Jag riktigt kände hur det strålade stolthet om mig!
Och i ringen, Han är underbar.. vacker, duktig rolig.. min lilla guldklimp..

Ni gör mig stolt varje dag!!