varför?!

Nu har jag tappat fokus igen.
IGEN!

Den där köpepizzan med efterföljande (hemmagjord) chokladmousse blev helt enkelt för mycket.


Många skulle inte se faran i det, andra kan inte se tankarna jag sliter med mig själv hela tiden.
"bara lite, den där är väl inte så farligt..." osv.

Idag blev det några nötter, ett par knäckemackor (finncrisp med mycket smör och ost) lite choklad från sambons bakning, och ett halvdussin russin.

Ja det låter inte som hela världen eller hur!? Och ibland känner jag exakt samma sak.
Problemet är att det slutar aldrig med lite, eller en gång.
Det eskalerar och blir mycket, flera gånger och till slut hela tiden.
Bollen Rullar snabbare och snabbare nedför en brantare och brantare backe.

- "bara lite RUSSIN, men den där chokladen... , oj vilken god marängbakelse det därsåg ut att... men varför finns inga mer finncrisp?!"
OSV OSV..

En skål med fläsksvålar hoppas jag ska lindra suget att tugga/äta nått.
Inte bra, men bättre än myyycket annat!

Men var går gränsen?
Vad är ok för MIG?
Fungerar morötter eller är det egentligen för sött- för sött för MIG?
Kan jag äta lite nötter? OCH VILKA DÅ?
Lite choklad? Kan jag ta 90 men inte 70?


Jag äter ju lchf sedan 2½ år tillbaka, men har hoppat upp och ned lite i mängden kolhydrater jag äter beroende på hur jag mår,och även min motionsnivå.
När jag "fuskar" blir det aldrig pasta, potatis eller ris.
Det blir ALLTID socker i form av sötsaker, frukt eller i det extrema "bröd/finncrisp" (ironi)
Tyvärr så är det många många som försöker hitta ersättningar för sina tidigare söta fikor, kakor & efterrätter även inom lchf, och de dras jag till.



Det känns fortfarande som om det är synd om mig. Ja, ja tycker synd om mig för att jag inte "får" äta det min röda hund säger att jag vill ha.
Tycker synd om mig själv då jag i det närmsta förstår att jag aldrig kommer ha en sund inställning till socker i olika former.

JAg har svårt att forma det här inlägget som jag vill, har svårt att formulera mig så som jag önskar ni skulle förstå.