Segt som ...

Regnigt väder har det varit att försöka få mig att lägga in bilderna från septemberjakten och min minisemester i urskogen. 

MEN nu kommer det!

(Mamma, Faster Jeanette gömd i förstugan, syster Catrin på trappan och Farmor Alva nedanför. Faster Kajsa långt ute till höger.)

Dagen börjades med att göra sig iordning, packa, gå ut med hundar, vid 11 tiden dök  två fastrar och en farmor upp i våran lilla stuga. Vi åkte tillsammans ner till den tredje fastern- Åsa, som dagen till ära skulle bjuda på lunch och samtidigt visa upp deras enormt vackra upprustarerade gammla hus(- en herrgård av klass när dom är klara med renoveringen!) 
Chiliconcarne med  bröd till åts av alla utom mig, klarade mig med det rena smör och chiliconcarnen. Det var gott! Jag gillar ju annars inte vita bönor, men det var fullt acceptabelt, tom för seconds. =) 
Vidare tog vi oss allihopa till Borgvattnet där vi fick lite information av guiden (finns med på bild senare) och gick husesyn. Alla utom farmor och mamma gick på strapatser till både kyrkogård och minnesruinen. Sen var det självklart dags för lite kaffe och kaka. 

Vi kollade av med "pinnar" också. Sånna där klykor som man känner av energier osv med. 
Jag, Jeanette, Åsa och Kajsa var de som hade kännigar, de andra kände ingenting!
Jeanette sade sig vara väldigt känslig för vattenflöden och att det troligtvis var det som gick genom de två "4"  mest spökade rummen. Att man sover oroligt på grund av det. 
Middagen påbörjades och det var gott, gott gott gott!!! Kycklingtacopaj som faster Åsa gjort. Jisses amalia! Struntade fullkomligt i att det var mjöl i pajen. Faster Åsa äter bara rena ingredigenser hon också. Fast lite mer fullkornsprodukter, alltså lite mer GI- tänk.. 
Det var tänkt att vi skulle snacka på guckamole och tacochips och ostkrokar under kvällen, men så blev det inte. Maten var så otroligt god att vi åt och drack och åt ännu mera. Till slut var det dags att sova. Fastrarna på ovanvåningen i Gula rummet, Farmor i Rosa rummet och jag, mor och syster i Expiditionen. Mammas säng gnekade så otroligt att vi i början inte trodde att vi skulle kunna sova.. Men det gick! Trots att huset är sååå gammalt (från 1876) och sluttade farligt åt ena hållet så hördes inte ett knyst! Jag sov dock i ett av de rummen med "vattenströmmarna", men i det hörnet där det inte var någonting "givet" utslag. Sov som en stock! Jag som varit den "harigaste" av oss, den som kännt mest och iaf tror på det mesta i detta område. Jag somnade väldigt nära 12slaget med en tanke om att det var konstigt att det skrattas när det är meningen att det ska gråtas? (det var självklart fastrarna på övervåningen som hade så otroligt roligt åt någonting. 
Men jag låg som nedsjunken i en grav - det gav jag röst åt- jag låg så nersjunken att mina lår var nästan i samma höjd som madrassen runtomkring med. Mobilen somnade jag med i handen. 


(I början av 1900talet utvandrade en kvinna och hennes 9 barn för att möta sin man i Amerika. Det var en ödesstigen resa för enbart 2 barn överlevde det skeppsbrott som skedde vid Engelska kusten. Detta får man veta om man går längs en liten slingrande stig ut i absolut ingening och tittar på en rätt så tråkig ruin av en byggnad på ca 25 kvadratmeter. Ungefär likastor var Kossornas boende. Kan ni tänka er? NIO BARN! Ja, de hade iaf inte preventivmedel då. 
Den här stubben hade inget med ruinen att göra men gick att hitta längs vägen dit, och om jag ska vara ärlig var den mer intressant.)



( På eftermiddagen så gick jag och fastrarna + syster till kyrkogården. Vi kollade gravar och funderade lite vid minneslunden. Denna finna droppe fotades och så gick vi tillbaka till prästgår'n.)


(Orber fotades!! Mitt i ljusan dan!)



(Rosa rummet- där jag under kvällen kände en ovanlig kyla efter det att syster och Jeanette hade varit och tänt ljusen på kvällen. Troligen var det bara ett kalltryck från fönstren, de var inte jättebra isolerade. Men jag hade suttit på samma stol(med ryggen mot rosa rummet) hela kvällen och inte kännt någonting liknande..
Det var läskigt. Satt och rös om och om igen.. )


(Trappan i spökprästgården i Borgvattnet där flest orber har fotats.)


(Hela kvinnliga släkten- farmor Alva, faster Åsa och faster Kajsa, syster Catrin som sitter i stolen och faster Jeanette medden vita västen står med ryggen mot kameran. Den enda som saknas är jag och min mor som också var med, men som gömde siga bakom Kajsa)


(Stugan med Sort Jakt på, till vänster om picknickbordet går man ner och hämtar vatten i älven- bild nedan)


(Och slutligen utsikten mot älven utan för våran stuga i urskogen. Inget vatten, förutom de man tar med sig eller hämtar i älven, ingen el men med gasol och med utedass)