Jag hade som sagt inte planerat graviditeten..
Jag var inte ens glad när stickan visade två sträck..
Jag satte mig ned på toan och grät i det tysta..
Lade mig bredvid min älskling och berättade och grät ännu mera..
Men ju mer tanken landade hos mig desto mer stannade h*n med mig.
En stilla förväntan, en förundran, en förvirran blandad med längtan..
Problemen vi haft mellan oss ang beslutet.
Min önskan och hans, hur möts man så båda blir nöjda?
Och nu det här sista..
Jag vill tacka lika öppet som jag hade min panik,
För hon ändrade sig.. igen..
Tack ,tack tack..
Jag ska inte göra dig besviken..
-Och stannar lugnt och sansat...
5 kommentarer:
*kramar* verkar som du har mycket att tänka på.
Det löser sig till slut...du kan vara lugn... Mycket o fundera på och komma fram till och vända och vrida på men det löser sig...jag lovar.
Detta är stort...såklart blir det stora omvälvande tankar och funderingar då. De måste ju få vara där åxå...
Kram Gissan
Självklart får du låna bilden!
Förstår att du har mycket som händer i ditt liv just nu,tänk på att du aldrig är ensam! Behöver du prata eller skriva av dig så hör av dig!
Hej Caena och tack för din fina kommentar hos mig :) Lycka till framöver med både mat och ny familjemedlem.
Ha det bra./ Birgitta
ÅH stort! Önskar dig lycka till! Kram!
Skicka en kommentar