funbeatdiskussion

efter en het diskussion mellan två personer i Löpningsgruppen på Funbeat så har jag suttit och funderat om vad som kan vara rätt.. vad som kan fungera för vem?

vem förbränner mest fett?
person x; lågintensiv träning i flera timmar om dagen - inte vidare tidseffektivt för folk som har ett liv utanför träningen..
person y; höginstensiv träning - mer tidseffektivt och högre förbränning under längre tid- även utanför träningen
( ber om ursäkt ifall ja kopierat nått ja inte skulle.. =/ )

CIRKUS:
Löpning 6 km (ca 75-85% av maxpuls)
Totalt antal kalorier: 400
Fettförbränningsprocent: 30%
Totalt antal fettkalorier: 120
Antal gram fett: 13,3 gram

Gång 6 km (ca 60-70% av maxpuls)
Totalt antal kalorier: 400
Fettförbränningsprocent: 55%
Totalt antal fettkalorier: 220
Antal gram fett: 24,4 gram


hmm.... visst i siffror låter ju gång självklart bättre, men kanske är det också en fråga om hur vältränad man är?
person x är vad jag förstått en person som har gått ner med lågintensiv träning -dvs egen erfarenhet
medan person y har massor med träning i bagaget men som vad jag förstått varit tränad /halvtränad hela sitt liv.
Hur som helst, så som jag ser det, visst det skulle vara mer tidseffektivt och säkerligen mer roligt ifall man kunde träna högintensiv träning och få mer resultat på kortare tid, mer variation och ett liv utanför träningen. Men inte alla kan träna högintensivt från början, tex personer med mycket övervikt. Men när man väl ökat möjligheterna för högintensiv träning
 genom att minska övervikten så kan man öka intensiteten och få en bättre förutsättning för att hålla vikten borta.
kanske är den långvariga träningen under längre tid för att öka ens diciplin och glädje för träning?


det är ungefär som det jag tog upp med Hans i gårkväll när vi snackade,
ang. att folk och fä kommer och berättar att de vet precis hur det är att ha varit "fet" och gått ner 20 kg.  men senare kommer det fram att de tränat när de var yngre, eller att de varit smala (normal bmi) innan vikten ökade.
Great säger jag, ni fattar inte alls hur det är! En annan har här ALDRIG varit tränat, aldrig tyckt att det varit roligt, aldrig velat träna och varit lat hela sitt liv.
jag har ingen styrka att ta ifrån, jag har ingen kondis från när jag var yngre, 
jag har helt enkelt inte varit en tränande person.
hur ska man kunna förklara problemen med disciplin, motivation och den icke existerande glädjen då man inte vet hur det ska kännas? obehaget som kan komma med träning överlag.
nu kanske jag tar i och det kanske visst finns folk som kan förstå och har gått igenom samma saker. men det e fortfarande svårt. Helst när man börjar komma in i tankarna på självkänsla och självbilder.  
jag har äntligen börja se ut så som jag har sett ut i mitt huvud, eller tja om en 10 kg eller så kanske jag börjar närma mig ordentligt, men självklart kan det där skapa problem för de som gått upp 20 från deras normalvikt. hålls fast vid bilden av hur man såg ut då, inte inse att man kankse inte kan se ut så 10 år senare. Ja, hur som helst. PROBLEM blir det iaf..

tja, lite funderingar från Caena