sliten i bitar..

Jag känner mig sliten i bitar, smärtsamt och brutaLt.
Jag håller händerna under armarna..
-NEJ!
Inte en sån, inte så där, inte den där..
Absolut inte en sådan..

Suget siter i mig nu och jag vet inte var jag ska ta vägen.
Allt som ockuperar tankarna är tanken på när, om och vad jag vågar, eller inte vågar äta.

Suget, alltså jag är inte hungrig, utan jag vill bara ha min nästa "fix"..
En timme i taget; HUR SKA JAG VÅGA ÄTA!?!?..
Har insett att jag kunnat minska, det eskalerar inte längre utan jag har det någorlunda under kontroll. Hjärnan kan fortsätta fungera, så länge jag inte överrumplas..
-Som med Jordnötskakorna..
SÅ grymt goda, men första tuggan var dimmig, bortkopplad och skrämmande.
Suss såg det på mig. Det var allt jag såg fram emot..
Sen kunde jag inte sluta. De var slut innan det gått 10 min av första filmen i söndags..
Alltså bara jordnötter, jordnötssmör och mörk mörk choklad.. men ändå fick jag den känslan, den starka reaktionen.

Jag borde ätit middag idag, inte bara 2 ägg med smör och majo i förberedande för klättringen som jag inte kände för , pga mitt jävla sug och min rädsla för det.

Kände mig duktig på jobbet, 2 timmar slit för att inte ta EN ENDA JÄVLA BIT!..
Och jag vet med mig att hade jag tagit en, så hade det blivit en av varje, och halva skålen.. eller mer...

Mina inlägg blir mer som en hemsk bekännelse, en efter en.
Känner ibland stödet från min sambo, ibland känns det som han bara stjälper..
Det är ett beroende han inte förstår och en känsla han aldrig känt...

Gunilla om vitt begär kommer finnas tillgänglig på sin sida under påsken. Varför har jag en känsla av att JAG kommer behöva henne??..