varför?!

Nu har jag tappat fokus igen.
IGEN!

Den där köpepizzan med efterföljande (hemmagjord) chokladmousse blev helt enkelt för mycket.


Många skulle inte se faran i det, andra kan inte se tankarna jag sliter med mig själv hela tiden.
"bara lite, den där är väl inte så farligt..." osv.

Idag blev det några nötter, ett par knäckemackor (finncrisp med mycket smör och ost) lite choklad från sambons bakning, och ett halvdussin russin.

Ja det låter inte som hela världen eller hur!? Och ibland känner jag exakt samma sak.
Problemet är att det slutar aldrig med lite, eller en gång.
Det eskalerar och blir mycket, flera gånger och till slut hela tiden.
Bollen Rullar snabbare och snabbare nedför en brantare och brantare backe.

- "bara lite RUSSIN, men den där chokladen... , oj vilken god marängbakelse det därsåg ut att... men varför finns inga mer finncrisp?!"
OSV OSV..

En skål med fläsksvålar hoppas jag ska lindra suget att tugga/äta nått.
Inte bra, men bättre än myyycket annat!

Men var går gränsen?
Vad är ok för MIG?
Fungerar morötter eller är det egentligen för sött- för sött för MIG?
Kan jag äta lite nötter? OCH VILKA DÅ?
Lite choklad? Kan jag ta 90 men inte 70?


Jag äter ju lchf sedan 2½ år tillbaka, men har hoppat upp och ned lite i mängden kolhydrater jag äter beroende på hur jag mår,och även min motionsnivå.
När jag "fuskar" blir det aldrig pasta, potatis eller ris.
Det blir ALLTID socker i form av sötsaker, frukt eller i det extrema "bröd/finncrisp" (ironi)
Tyvärr så är det många många som försöker hitta ersättningar för sina tidigare söta fikor, kakor & efterrätter även inom lchf, och de dras jag till.



Det känns fortfarande som om det är synd om mig. Ja, ja tycker synd om mig för att jag inte "får" äta det min röda hund säger att jag vill ha.
Tycker synd om mig själv då jag i det närmsta förstår att jag aldrig kommer ha en sund inställning till socker i olika former.

JAg har svårt att forma det här inlägget som jag vill, har svårt att formulera mig så som jag önskar ni skulle förstå.

BESVIKEN/arg/FÖRBANNAD

vad mer kan man säga..
Jag gråter inombords och jag e så otroligt besviken både på min syster och på min pojke och allra mest på mig själv, jag vill inte vara besviken, men jag är det ändå....

S fest är planerad och utskickat evenemang på Fejjan, folk har både tackat ja och nej och datumet är satt till den 11 december då vi båda var lediga just för att vi skulle kunna fixa och dona innan och efter ..

Syster ringde för nån vecka sedan och frågade om jag kunde jobba min lediga söndag
- den 12 december.
Jag sa: Vilken tur det inte var den 11 för då är jag upptagen hela dagen!, men jag jobbar så du kan åka till Norrland och hälsa på mamma och lite annat.

Idag öppnar jag mailboxen och ser att syster skickat ut en inbjudan till julbord(ej julbord) och bowling!
Jippie! tänker jag och öppnar mailet och det första jag ser är vilket datum de valt.
DEN FUCKING JÄVLA 11 DECEMBER!!

Need I say more!?

Jo, för det här är ett inlägg för att skriva av min frustration, min besvikelse och min ledsenhet som sitter i bröstet just nu.

Inte bara att jag slits mellan känslan av att fira "jul" med chefen och kollegorna(som för första ggn verkligen tagit tag i att ordna "julbord" och aktivitet för oss anställda) och att jag ville fira S födelsedag (hela dagen).
Han och jag hade diskuterat det här med att folk bara kommer en liten stund, och sedan "har nått annat planerat" senare på kvällen, vilket jag inte heller direkt uppskattat tanken på.

Great, nu blev JAG den där som ev hade nått annat planerat på kvällen....

Tårarna rinner faktiskt..
Jag skrev ett besviket mail där jag meddelade att jag inte kommer till syster, inte bara till henne btw, alla fick det....
Kanske inte rätt att göra, men så fick det bli...

Jag vet inte om jag kommer kunna vara så glad som jag velat den 11, att veta att jag missar festen med kollegorna som jag tycker om...

Vet inte vad mer ja ska skriva.....

önskan men ingen verklighet..

Alltså, jag vill så gärna ut och springa,
men kylan i fingrar och tår säger emot att jag överhuvudtaget
ska röra mig utanför dörren idag..
Precis som jag känt de senaste dagarna om jag ska vara ärlig..
Klockan visar att jag ska springa, men ja vet inte riktigt hur
jag ska lösa det problemet..
Inomhusaktiviteter?
- klättring
- löpband
- yoga
- dansa
- bodypump
- styrketärning..


Känns förjävligt när jag så älskar denna typ av vinter..
men av någon anledning har jag inte KLÄDER för det...
Det ÄR kallare här i sthlm än i Umeå..
It's as simple as that!

välkommen upp!

Dagens frukost var väl tänkt. Tyvärr misslyckades det katastrofalt. Nått som ibland är gott, ibland drickbart blev idag helt förfärligt. Änglamjölk... har ibland provat, sällan lyckats med att få just detta recept att bli gott. Det receptet som annars borde bli helt underbart för att det innehåller CHOKLAD!

Men nej, det går inte att lyckas...

Fick för att runda av smaken en bit Brie och två crisp med smör och ost. Tack och puss

Published with Blogger-droid v1.6.5

när fjällkossan kommer fram...

Bilderna ligger från senast till först.

När fjällkossan kommer fram vet man att det är kallt.
Så.är.det.bara.

Står inne vid gullmars och fryser, för ute regnet vill man inte stå i onödan.

Redan innan S drog ifrån gardiner så visste
jag att det skulle vara sånt väder...

Och Kringlan fick kläder i gårkvällens kyliga promenad från jobbet.
Nu är är det kallt på kvällarna... pga detta var varken S eller jag så peppade att fara ut och springa. Men när jag ser dagens väder så önskar jag att vi hade gjort det ändå, för nu är der ännu mindre chans att vi gör det kväll. PLUS att S inte har sina kläder med sig till jobbet. Vi ska ju hem till mig ikväll....

Published with Blogger-droid v1.6.5

Nästan vad du vill, på vad som helst..

Ja du, Det där limmet tror jag inte så mycket på.

Men det var inte det som jag tänkte skriva om..
Tydligen var vi lite för glada ang RÄKAN hos S.
Den hade krypit ut mot hallen. Den var DÖD.. väldigt död..
Vilket jag tycker var trist. Otroligt Trist.


Men fina bilder blev det iaf.. På en levande räka.


MEN nog om döda räkor.Förutom de två jag åt på NEKO sushi på Bromma Blocks vid fem-tiden idag.
Vi var så hungriga att vi nästan ville döda, det kunde till och med varit varandra vid det laget. Frukosten stod ju på bordet vid halv 9 i morse, inget intaget sedan dess men vi hade hittat till XXL, ZOOMarknad och även letat toalätt på både kebabstället och Coop. (vi hade nog haft lättare att hitta just den Toalätt på ZooMarknad)

Fick tag på Torkat LammKött till Pojkarna på Zoo. Enda plusset idag.
AP-lång resa (1-1,5H enkel resa)med väldigt förflyttade busshållplatser med dåligt skyltat om hur och var(grrr) och sen hade de varken nå skor som passade mina kräsna fötter ELLER vinterlöpartajts för damer i nån annan storlek än L och XL.
~No more, not even if you buy them for me. ~

Tjejen i hjälpdiskens kommentar -
Ja, det blir ju mycket bättre när Tvärbanan går direkt hit.
ja- 2013!!!! fåår faaks zeke.

Det jag gillar med XXL är att de verkligen har allt från proteinpulver till vapenväskor. Killen vi träffade på vid skorna gav oss bra service och tid, med suveräna skor till S, tyvärr inga för mig.
Jag som verkligen ville ha skor att löpa i under vintern.
Får frysa om både fötter och ben i fortsättningen också.
Hur lyckat kommer våra träningsdejter bli då S inte fryser och inte halkar.. suck.

Inte bara kommer han tappa vikten han ville bli av med, utan jag kommer sitta hemma och smälla i mig onyttigheter för att ja mår psykistk illa.
Ja gnälltanten e framme just nu.
Jag som inte längre har ont i halsen, inte längre känner mig febrig, inte längre sjuk helt enkelt..

Jag ville ut och springa!!!!

är man sjuk är man sjuk..

Så typiskt att den där lilla springturen skulle locka fram en EJ efterlängtad förkylning.
Det kommer alltid så plötsligt att jag sitter som en klubbad oxe och kan inte göra NÅGONTING när jag blir sjuk.
Jag blir gnällig, tycker synd om mig själv, ömkar mig själv och blir jätteirriterad för ingenting. Som en karl, dvs (hmmmmpf =)
Tack och lov har dessa dagar spenderats med S. S tycker lite synd om mig och lagar frukost, tillåter att jag köper glass (och äter den med mig, så jag inte äter allt själv) och pussar på mig när jag vaknar!

S e jätteduktig med sitt lilla akvarium på 6,5 liter...
Det e jättefint och hans firrar e såå söta..
3 Kardinalfiskar inköptes på onsdagen.
Torsdagmorgon= minus 1.
Den självmordsbenägne som hoppat ur karet under dagen, försökte nog igen under natten. Denna ggn lyckades den..
Men igår flyttade ännu en invånare in.
En Cardina Multidentata, även kallad Amano-räka.

inget internet..

Kommer inte skaffa internet till lägenheten
förren ja kommit tillbaka från semestern som börja nästa vecka..

Saknar att läsa era bloggar....

Kram på er alla!!!

marddrömmar...

kl halv 6 vaknar jag..
Jag gråter av min dröm.

Mina riktiga mardrömmar har alltid handlat om hundarna, denna gången har jag varit på husbilsemester och campat på landet. Higge har varit ute "ovaktad" och när jag hittar honom igen är han... NEDrakad..
Panik.. Ilska, frustration och vetskap att det kommer ta år innan han blir bra i pälsen igen gör att jag försöker hitta personen som gjort det.
Det är tydligen Hon som äger gården bredvid som tagit det på sig själv
"för att han led"..
WTF!??!!?!??
"och dessutom hade han en krossad ryggkota"
*OMG_ WTF?!?!?!?!*

Skäller ut henne efter notor.. och några ljud jag aldrig hört förut...
Mamma och pappa är där och skäms nästan när jag hotar henne, att om hon någonsin ens tittar på Higge igen, så .....

Han såg ut som en hemskt ful cookapoo.. helt lockig (trots sin raka underbara päls i verkligheten.)
En av panikerna var kring att jag i drömmen aldrig trodde jag skulle kunna övertyga Biggan om att det INTE var jag som gjort det.....

Vaknade- fick lov att ta ett djupt andetag och torka tårarna för att kunna se ifall han fortfarande var långhårig..
Plockade upp honom och kramade honom länge, pussade honom på kinden och lade honom ner så han fick sova vidare...

vill göra!!

* träna
* sy klänningen
* sy jackan jag lovat till en kollega
* sy iordning halsbanden Higge slitit av
* byta sängkläder =)
* städa ordentligt
* börja packa
* sälja saker (kläder/böcker osv) på tradera
* läsa ännu mera
* starta odlingen inför sommaren
* fixa present till en 30åring
* fixa resan dit till helgen
* bada Hundarna
* klippa hundarnas klor
* ev klippa mig
* skicka efter bilder- foton-
* säkerhetskopiera över bilder/filmer/filer
* rensa min dator, ominstallera
* virka klart
* sticka klart
* skicka iväg min socka för lagning
* köpa special-nudlar till kompis
* skicka dessa till norrland
* göra klart uppgift 1 och 2 till "your money or your life"
* laga mera mat
* äta ur frysen
* ...



Har som sagt massor att göra och INGEN ork att göra något av det..
Vi får se hur resten av april ser ut...

ett plus ett blir tre

Jag berättade ju ett tag sedan att jag var gravid....
Jag är inte det längre.
Kanske har varit underförstått då jag inte direkt berättat det,
Men jag fick ett konstaterat MA (missed abortion) då jag var 10 och 11 veckor.
Inget foster, ingen rörelse, inget litet hjärta som slog....
Jag har hittat ett ord som kan förklara- ofostrig.
Antagligen kromosomfel eller så växer inte fostret som det ska av någon annan anledning och när det då dör så tillbaka bildas det lilla som kanske hunnit växa till sig.
Läkaren sa i första vulet(vaginalt ultraljud) att fostret antagligen dött 6+4 (vecka 7- 6 veckor + 4 dagar)
Jag kände hur alla symptom började försvinna under blödningen över helgen. åkte in och gjorde vul och kände mig tom. Jag förstod att det inte fanns något barn där, men det var fortfarande en chock att bara se en ägghinna som var tom...

I torsdags åkte jag in för att antingen göra medicinsk abort(piller) eller skrapning ( kirurgisk) då det inte ville komma ut av sig själv.
Efter att ha väntat en månad sedan jag började blöda, var jag väldgit less och ville verkligen att det skulle sluta. Barnmorskan sa att om jag väljer medicinsk så kan det vara tal om veckor, kirurgisk-dagar..
Gissa vilken jag tog?
KIRURGISK....
Jag sov så gott...
Hade lite molnande värk förrgår då jag kom hem.
Var ledig igår så jag hade det lungt och skönt med en tur in till sthlm innerstad för sushi, sfbokhandeln och en långpromenad med en vän.
Idag ser jag ingen blödning alls.ALLS!!
Otroligt!!
Nu måste jag skynda mig, annars hinner jag inte till jobbet!!!

ett riktigt SKITgöra..

Det här med att plocka upp efter hundarna, men vad gör man inte för sig själv och sina medmänniskor?!..

Cool kommun har iaf Elin och pudlarna för de sätter upp gratis bajspåsar lite överallt berättade hon till mitt förra inlägg, och det tycker JAG och mina killar är en helt underbar ide!
Hon hade också en bra ide för dåliga magar på hundarna- morötter eller morotspuré.
Jag köpte faktiskt morotspure på burk (barnmaten) för att prova, men körde en fastedag på Higge igår och kokade ris och alaska pollock och även kycklingfile som jag har gett under dagen idag.
(Utställningsgodis blev det också- more later)
Det har också fungerat. Fastan var helt otrolig!
Hungrig har de båda varit då det blev lite mat åt Reimei och ingen åt Higge,
men han han sket lite blodigt på morgonen igår (som tack för förrgårdagens matförsök) och sedan INGENTING!..
Alltså- inget skitgöra för mig!!

(tog en bild på min fina upptoffsning för att slippa klegget i pälsen..
Men man fick ingen hjälp av kameran som vägrade ställa in skärpan)
Och det hjälpte för att minska pälsproblemen..






Men idag har vi varit lediga (fast vi egentligen skulle jobbat).
För att matte skulle ta killarna till en utställning (en inoffare) i Sollentuna.
Meningen var ju att vi alla skulle få skjuss, och tom eventuellt lite ringhjälp
(då killarna gick upp i samma ring denna ggn)
Men, vår schaffis Tobbe (& Ingalill med shi tsuerna) bröt benet för ca 2 veckor sedan (ungefär samtidigt som mitt MA (missed abortion- more on that later some time)
På TVÅ STÄLLEN!?.. shit pommes! Så de valde att stå över denna utställning (förståerligt! krya på dig!)och då stod jag därmed ensam.

Valde att bara ställe Higge då det är han som behöver "tränas" inför Lilla Sthlm
den 3 april, och bestämde mig därför att ta lokaltrafiken.
Grrr, vad irriterad jag blev när jag kom till st. Eriksplan och jag kommer precis till hållplatsen och ser bussen åka iväg..
1 MINUT FÖR TIDIGT!..
den var bara 7.40.. och bussen skulle gått 7.41
Så, min resa blev ca 30 min längre än den var beräknad till
(fast egentligen gör det nog inget, för vi behövde inte den extra tiden på utställningen).
Higge skötte sig perfekt och det var lite tid över innan vår stund i rampljuset, så vi hann ordna till tassar (som trots stövlar blivit blöta) ..
grrr(Dags att göra om, göra RÄTT- dvs göra nya skor)
Där har vi dock inga bilder då jag stod i rampljuset och inte kände en själ som ställde i samma ring...
Men visst e ja snygg i profil?

Jag skäms fortfarande..

Min Higge e lös i magen.
Det är inte roligt, varken för honom eller för mig.
Det betyder olyckor hemma, att han väcker mig mitt i natten,
att han sätter sig nästan utanför huset,
Aat vi inte går så långa promenader
-men vääääldigt många..

Det går många bajspåsar just nu, då jag skulle skämmas ögonen ur mig ifall
jag inte hade en påse för att plocka upp hans lösa geggiga äckliga bajs.

Jag tänker bara själv hur jag känner när jag ser en nedtrampad kleggig äcklig bajshög som någon "sket" i att plocka upp..
Alltså, Hur Tänkte HundÄgaren?!
Vad går igenom deras huvud?!

Jag skäms faktiskt för att jag bara går inom området, så att han kan få känna möjlighet att sätta sig direkt när han behöver,
där han känner sig bekväm att sätta sig.
Och att då inte plocka upp efter oss, ja,
jag förstår inte de där högarna här utanför faktistk..
Går de bara igenom?
Hade påsen tagit slut? (jag tar alltid minst 3 påsar med mig,
jag har ju två hundar, och de kan skita flera ggn)
Och en extra påse i innerfickan jag oftast glömmer bort.
JAG bär faktiskt med mig en skitpåse fram tills dess att jag har plockat en klutt från vardera hund. Jag är lite snål på det viset, och jag tycker inte det är allt för äckligt att bära på en påse.
Den kan ju vara lila, rosa eller blå.
Kanske grön eller grå, iaf en rolig färg.


Ska fundera på att ta en extra påse för att plocka upp iaf en klutt i området per ggn jag smiter ut genom dörren.
Men det får nog börja efter jag fått lönen....
Just nu går jag på lånade pengar och min sista bajspåserulle...

spilling the truth..

Sanningen är:
Jag är gravid.
Jag älskar min pojkvän
Vi bråkar
Vi blir sams..
Vi trivs inte att bo ihop
har haft en hård knut i magen, huvudvärk och ångest
( sedan vi fick veta)
Jag ville behålla
Han ville abort (å det allra bestämdaste)
Jag skulle plötsligt bli ensam mamma
ibland var jag rädd..
Han ändrade sig ang barnet
Samtidigt "fick" jag lägenhet
Vi båda blev glada
och såg fram emot bäbe och att bli särbos
Och ångest, huvudvärk och knut i magen blev bara till en liten oro...

Nu rasade allt...

Snälla....

När ska jag våga känna lycka, lugn, trygghet och glädje över min Iris/Jacob.. ?


(bilden från wikimedia.org)

Hjärta eller smärta...

På liv eller död...
Hjärta eller smärta...
Jag har svårt att var superduperlycklig idag..
Har mycket på tankarna och inte allt går att dela med sig..
Därför jag är så osynlig i blogginläggen..
Jag läser, men jag orkar inte engagera mig mera..
Inte ens träning lockar..
Vill ligga i sängen och äta allt onyttigt jag kan..
Men jag lade tillbaka både buenos, magnum choco coco och ferrer rocher godis på affären och gick därifrån med 1 liter grädde, 3 wienerkorvar och ett paket kycklinglever..

Men jag önskar alla läsare en hjärtlig alla hjärtans dag iaf!

Själv ska jag äta hummer, bli bjuden på nått överaskande av pojkvännen och kanske se en film eller så för att mysa!

Facebook eller blogg?

Alltså, jag står i valet och kvalet..
Det är aldeless för många som frågar

; har du facebook?

Nej, jag har ju inte de..
Eller jag gjorde en, fanns där nån månad eller så och fann det inte speciellt roligt, intressant eller givande....
Kände mest att det krävde mer än det gav mig.
Så jag övergav den.. Stängde ner det och lade det åt sidan.

Och istället började jag läsa bloggar.
Ja, läsa, inte skriva..
Jag skrev väl några inlägg, men hittade många andra som skrev så mycket bättre om så mycket roligare saker..
Men självklart slänger man upp några inlägg..
Ibland flera om dan..


Så, nej.
Jag kommer nog inte att skaffa facebook igen.
Inte förren jag känner att det kommer ge mig mer/alt lika mycket som jag lägger ner på det projectet.
Har för mycket jag lägger min tid på ändå.
* pojkarna
* pojkvännen
* odling
* budgetering
* läsa
* bloggen
* träna
* matlagning
* sy/sticka
* vänner
* jägarexamen
* .. eeehhh..

lite nervös

Higge, min älskade puffiluff är en riktig piss-nisse (ibland) har vi märkt på jobbet..
Tyvärr.. ( tonårsmarkerar där andra hanhundar finns)
Numera spenderar han dagen i bur, gladeligen btw- för där har han ben han får ha helt för sig själv, han får mys och gos när han kommer ut och han får vara ifred från syrrans goldenkille som alltid ska förfölja och slicka honom på snorren.. Stackarn..

Men, i torsdags gjorde han nått jag blev rätt förbaskad över..
Han pinkade I en sko...
Vad gör man?!
(Ja, iom att jag inte fångade honom i akten, kan jag inte heller fya honom)
Jag har tagit hem skorna (som tillhör en kollega på jobbet)
och har lovat att tvätta dem...
I tvättmaskin.
men HUR GÖR MAN!?

Jag har googlat så där som man hört att man ska göra..
Jag har bett om råd från uppfödaren-
som har haft med tonårspojkar att göra(hundar alltså)
jag rådfrågade även skoägaren..

Råd- ej i ordning

* in i tvättmaskinen, inget sköljmedel (ta bort sula och skosnören- var beredd på oljud! -massor!)
* tvätta med 0,5 dl ättika blandat med vatten, spraya där det luktar, vänta några timmar spraya igen med en såplösning. Låt torka i rumstemp alt. utomhus
* "dränk" skon i alkogel/sprit och låt torka ur


Men vad händer ifall tvättmaskinen tar sönder skorna?!..
Jag kan ju inte bara tvätta en sko heller... ( en ren sko, en smutsig.. tihi)
Ska jag köpa nya?
Detta var inte vad jag hade sparat mina pengar den här månaden för..

Suck...

Imorgon startar kl 7 med tvättiden..
Wish me luck!

besviken

Jag fick nackspärr igårkväll..
Pojken var ubersöt och mysig då på kvällen..
Idag har jag jobbat och knappt kunnat röra huvudet mer än åt vänster..
Det gör ont, och jag behöver hjälpa att iaf massera in linementet
( som jag lånat från jobbet)..
Får tuppjuck på hundrarn som självklart drar när vi går från bussen, och kommer in och älsklingen har rökt cigg hemma..
Jag kan inte andas och tar djupa andetag..
(Som jag gör för att kunna anpassa mig till väggen som finns inne då)
Ber honom hjälpa mig massera- NEJ..
Why not?
Jag fattar inte.. ber han mig massera gör jag iaf NÅNTING, kanske inte det allra bästa, mesta och kraftigaste, men iaf nånting..
Mest för att jag aldrig får nån hjälp med ryggen när jag ber om det, när jag har ont..

Nej, istället sitter jag här sne som få och ont i höger axel..
Och ska jobba imorgon..
Det är inte som att jag inte har ett fullt aktivt jobb som kräver att jag både vrider huvud, plockar saker som är tunga, lyfter armarna över huvudet och annat som gärna kräver två fungerande axlar..

Jag e så ledsen, för det gör så ont..
Och jag som ville klättra imorgon, det e fucking kört ..
Yoga på måndag är nog rätt kört också..

sånt som överaskar

Ja, den här överaskningen var ju inte så där jättebehaglig!
Det kom en påminnelse...
På halva priset av min jägarexamen.
Ja alltså jag hade tydligen inte betalt halva kursen!
1250 kronor som skulle pungas ut så där snabbt, helst sista november 2009..

Men, det är tur att man sparar en summa varje månad,
både för hundarna (ifall nått skulle hända) och för csn
(djävulen i statlig förpackning som existerar enbart för att plåga svenska ex-studenter)..
Men nu blev det en försenad räkning som fick mig att plocka fram det där extra sparkontot.



Down to earth är en Australiensisk blogg som är underbar för de som försöker minska ner sitt beroende av samhället och konsumption och att leva livet mer enkelt.
Hon bloggar om budgetering, odling, och överlag sådant som jag beundrar otroligt.
Igår bloggade hon om vad de(hon och hennes man) gjort för att förändra deras liv till det dom vill ha.
Det tar tid, livet är inte ett ekorrhjul, utan kräver medvetna förändringar om man tittar på hur det ser ut JUST NU, och man inte är nöjd.
En annan australiensisk blogg skrev ett inlägg för ett par dagar sedan om just vad de har gjort under ett antal år (se 2006) för att förändra sitt liv mot det mer enkla, givande livet.

Dagens inlägg hos down to earth handlar om budgeten och att betala av sina skulder.
Vilket i sig påminner mig att jag ska betala de där skulderna jag har.
De är små och egentligen inte betydelsefulla, men det hade med julen att göra och det känns nog bättre om det e betalt och klart.
Det här peppar mig bara mera till att ta kontrollen över min konsumption,
just det här med att spara pengar för att kunna leva livet ifall nått händer..

Grattis..

säger Patricia i ett standard utskick lagom till min födelsedag.
Men jag tänker inte åka dit.
Jag fick en när jag hade bott här ett år, jag fick en förra året och jag får tydligen en i år, och lär få en nästa år.
Men tyvärr kan de inte räkna med mig och mina vänner.
Helst efter den krångliga middag vi fick "njuta" av när Suzan fyllde år.
Visst maten gick att njuta av, men vissa saker drog ner helhetsbetyget.
Som att trots efter många tidigare samtal så skulle vi fortfarande måsta bekräfta och förklara hur vi ville ha maten.
Vissa fick vänta länge på maten, glömdes filtar (det var ju kallt! )
Det som gjorde mig mest konfunderad var när de använde Coop Xtras glass
och tog nästan 100 kr betalt för 3 skopor.. och lite frukt ..

Så de här papperna åker i soporna..




Men ett stort GRATTIS TILL BLACKBELLA SOM FYLLER ÅR!!!!!!